Det är ungefär det liv jag lever just nu. Sandra är ju "bara" mitt bonusbarn, men det krävs ju visst ansvar från mig som förälder ändå. Jag har under mina år tillsammans med Sigge spenderat väldigt mycket tid tillsammans med enbart Sandra då Sigge legat borta på jobb förut. Det har inte alltid varit så lätt. Alla vet väl hur tonåringar är? Jag har skrivit det förr tror jag också. Vissa gånger skulle jag bara vilja kasta ut ungen genom en ruta och aldrig se henne mer (förstå mig rätt!) medan vissa gånger älskar jag henne så otroligt att jag skulle vilja hålla henne hårt i min famn och aldrig släppa taget. En del av mina vänner har fått höra mig beklaga mig över hur jobbigt det ibland är med en tonårstjej i sina bästa dagar i familjen, men samtidigt har alla fått höra hur mycket jag älskar det och hur roligt vi har ihop.
Ikväll och hela denna vecka har varit en vecka av harmoni och kärlek mig och Sandra emellan. Vi har skämta och pratat om allt och ingenting. Sigge brukar likna oss som syskon ibland och det kan nog stämma. Vissa dagar är jag kanske mer som hennes storasyster än som förälder, när vi gnabbas och tjafsar. Men någonstans där inne är jag ändå en förälder med ansvar.
Jag kommer alltid att älska denna unge och är så glad och lycklig att hon finns i mitt liv och är storasyster till Max!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar