fredag 5 oktober 2012

Blod, svett och tårar...

För ett och ett halvt år sedan blev Elsa halt. Antagligen efter att vi gått omkull vid en uteritt. Hältan ville inte ge med sig.

Jag har verkligen testat ALLT. Klinik, veterinärbesök hit och dit, varit till Ulltuna och gjort skintröntgen, ja det mesta i alla fall. Sista utvägen var att betäcka henne så hon fick ett helt års vila och lite till för att se om hon återhämtar sig efter det. Nu har det gått ett och ett halvt år och det är dax att ta tag i saken igen. Elsa har fått sin vila genom dräktigheten. Hältan finns kvar till viss del, men inte lika som innan. Nu är frågan om det är ett invant beteende från hennes sida att gå orent med höger bak, eller om det helt enkelt är något fel som inte går att hitta men heller inte kommer att läka. Efter att ringt och pratat med PH vet i Timrå har vi bestämt att sätta igång henne lite försiktigt nu för att sedan göra en ny undersökning på henne och gå vidare beroende vad den visar då. Jag vill inget hellre än att Elsa ska bli bra! Hon är verkligen min älskling. Under detta ett och ett halvt året har jag grinat, hoppats och önskat, jag har även blivit lycklig för att fått en fin fölunge och ser fram emot att rida Wille om några år. Det jobbiga är att hoppas och ha för höga förväntningar på att hon ska bli bra.

I förrgår var första gången sedan hon blev halt som jag satte mig upp på henne. VILKEN KÄNSLA! Dom som varit med från början vet hur Elsa var när jag hämtade henne. Stressad och inte speciellt hanterbar och mest på tå när man red så lite nervös var jag allt att hoppa upp nu efter så länge. Men hon var så snäll. Pigg och glad och öronen framåt, massvis med positiv energi. Jag kände inte av någon hälta, men har aldrig gjort tidigare heller i endast skritt. Nu ska jag skritta på lång tygel i en vecka innan det blir en vecka med skritt och korta tyglar. Sakta men säkert ska Elsa komma igång. Wille däremot var inte riktigt min favorit, varken idag eller i förrgår när jag red. Han galopperade runt och bockade och sparkade och fick in en fullträff rakt på mitt smalben när jag red, AJAJAJ!

Imorgon blir det en skrittur igen. Denna gång får Wille snällt stanna inne i boxen. Vågar inte riskera att bli sparkad fler gånger eller att han ska stressa upp Elsa så hon börjar bocka och kasta av mig.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar