tisdag 13 mars 2012

Sjukhusvistelse

Dagen blev inte alls som planerad idag... Planen var att åka in till stan, äta en god lunch tillsammans med sambon innan vi skulle vara på specialistmödravården för att göra ett tillväxtultraljud och kika på vår lilla prins igen för att viktuppskatta honom. Och sedan hälsa på hos mina gamla kollegor på Arbetsförmedlingen och jag tänkte även ha hunnit med att shoppa lite mer bebiskläder...

Istället så blev dagen som denna... Åkte in till stan och bestämde att jag skulle lämna bilen hos syrran för att slippa hitta två lediga parkeringar på sjukhuset eftersom jag och Sigge hade varsinna bilar. Sagt och gjort, jag parkerar min bil och ska gå till Sigges bil och halkar precis när jag ska sätta mig och glider med höger ben och vrider knäskålen ur led. AJ AJ AJ!! Sigge skyndar sig att hämta syrran och hjälper mig sedan att få några jackor att ligga på så jag slipper ligga direkt på isen. Syrran ringer då efter ambulansen som kommer rätt fort och hjälper mig att få tillbaka knäskålen tillrätta med hjälp av en hel del lustgas för att smärtan ska försvinna. Sedan bär det av mot akuten. Ringer till specialistmödravården och säger att jag blir sen, om jag ens hinner komma idag. Träffar en ortopedläkare, sedan bär det av till röntgen, från röntgen upp till akuten igen och sedan direkt till specialistmödravården så vi ska hinna göra ett ultraljud när vi ändå är där. Allt såg bra ut med lillen, + 17% på viktuppskattningen. Allt mellan -22% till +22% är normalt så det lugnade mig på den fronten i alla fall. Sedan ner på akuten igen för att träffa läkaren och få röntgensvaren. Man kunde inte se något som var trasigt i knät efter röntgen. Träffar sedan en sköterska och lindar knät och jag får äntligen åka hem. SKÖNT! Först mellanlandar vi på MAX för att få äta den där goda lunchen eller middagen kanske man kan kalla det. Men nu är jag äntligen hemma igen och ligger i soffan med mitt svullna knä och min gigantiska mage och har beställt coca cola light och skruvar till kvällsfika av sambon.


Så kan det gå, det blir inte alltid som man önskar och planerar. Just nu är det helt okej att bebis väntar några dagar innan han vill se dagsljuset så jag hinner kurera knät och kan gå utan kryckor när han kommer!!

Ett stort tack till min underbara sambo och bästa storasyster som hjälpte mig när jag låg där på isen. Ni är guld värda!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar